Bouppteckningarna utformades på 1600-talet. Här antecknades de avlidnas tillgångar, ägodelar och arvingarna. 

Dessa skifteprotokoller är i enstaka fall (från Vordingborg och Helsingör) bevarade ända sedan 1570-talet , men det var först med Den Danske Lov (den danska lagen) 1683 som det blev ett krav att bouppteckningar skulle upprättas. Detta genomfördes i städerna, men på landet blev det inte allmänt förekommande förrän mot slutet av 1700-talet.

Många olika instanser
Problemet med den danska bouppteckningsförvaltningen är att det finns så många olika instanser, eftersom ett stort antal olika grupper i samhället – präster, bönder, officerare, godsen o s v – hade var sin bouppteckningsförvaltare.
Bouppteckningsförvaltningen hade i många fall kring år 1800 överförts till de lokala domstolarna, men först från 1851 var denna administrativa omorganisation helt genomförd.
I regel är det från ca 1800 som bouppteckningarna hos den lokala retsbetjent (domare och polismästare) skall användas.
Bouppteckningar från slutet av 1700-talet och framåt söker man med hjälp av alfabetiska register. Om det inte finns någon kvarlåtenskap är det sannolikt att enbart själva dödsfallet är registrerat.

I Köpenhamn
Förhållandena för Köpenhamn är något annorlunda. Här finns bouppteckningar bevarade sedan 1600-talet, och för tiden fram till 1929 finner man dem via ett alfabetiskt register som är uppdelat årsvis.
Landsarkivet har utarbetat små broschyrer om hur man använder detta ofta ganska komplicerade material.

Bouppteckningshandlingarna har levererats till Landsarkivet. Skifteprotokollerne finns fram till ca 1960 och skiftesagerne till ca 1980. 
 
Sekretessgränsen är 50 år.